FridaSåklart*

När man inser att man sa lite för mkt för att man va lite för ledsen, för att man inte alls tänkte på konsekvenserna innan man slängde ur sig saker så går det inte att hindra tårarna från att falla,  hur mkt man än försöker så bara rinner det,  och man känner sig bara mer och mer ensam!  Det går inte att förstå,  jag kan inte ens förstå att sist jag såg han så skrek jag på honom,  det är lätt att vara efterklok men VAFAN, när det inte ens finns en rimlig förklaring till varför allt har blivit fel, det enda jag vill är att hålla om honom hårt, jättejätte hårt, säga förlåt och kyssa domdär läpparna som man såg som sina egna, som var så underbart mysiga och som alltid fanns där för att trösta och för att ge värme. Jag älskar honom, jag älskar att ligga bredvid honom och känna värmen från hans kropp mot min, jag älskar att känna mig älskad utav honom, älskar det där ögonblicket när man precis får syn på honom när han kommer för att möta en vid busshållplatsen!
jag Hatar när man pussas hejdå, när det kommer ta någon dag innan man ses igen,  jag hatar att jag kämpar för att orka vara vaken fast att jag inte ens kan somna, hatar hur kinderna blir blötare och blötare och hur mina läppar smakar salt och att det finns saker som påminner om honom överallt!
Men jag antar att det här är slutet för oss, det blir ingen Ralf och ingen Dorotea, jag trodde verkligen att det skulle hålla livet ut, jag trodde att vi hade funnit varandra och att vi någon gång i framtiden skulle gifta oss. Alla har fel ibland men det gör så jävla ont, hjärtat vrider sig och magen kniper såfort jag hör hans namn! Det kommer ta ett tag, ett jävla bra tag, att fatta vad det är som händer, jag vill fortfarande skriva till honom hela tiden, fråga vad han gör berätta hur mkt han betyder för mig, och säga vi ses sen. Vill veta att jag snart ska få träffa honom, att jag snart ska få pussa på honom och att han ska pussa tillbaka, att vi ska kolla på Svensson Svensson och ladda ner dåliga filmer bara för att det är något man måste se.. Hur ska jag klara mig, hur ska jag kunna somna när jag vet att han inte tänker på mig, somna utan att säga godnatt till honom.  Det här är inte rätt, det ska inte vara såhär, vi älskar ju varandra! Ska det behöva bli såhär bara för att vi bråkade? ska man behöva lida såhär mycket bara för att vi blev osams en kväll? för att jag var dumihuvet och sa saker som ja inte skulle ha sagt? Älskling?...  förlåt mig! jag älskar dig


jag älskar dig så himlans mycket :'(