FridaSåklart*

Mest av allt vill jag bara skrika, springa iväg, jag får panik av det här.. hur kan man vilja någonting så innerligt mycket så att man nästan är berädd att göra vad som helst för att få det och samtidigt inte riktigt veta om det är det rätta, inte veta om det verkligen är det man vill fast än att någonting helatiden skriker att man vill?
vet inte riktigt var jag ska ta vägen, vill bara krypa ner i mammas famn och vara liten igen, ´vara oberoende av allting förutom mammas&pappas kärlek! Kunna springa ut, hoppa i lövhögar och mata myror med socker och endå ha så himlans roligt.. Kunna skratta åt allting, kunna springa runt och le för att man inte hade någonting att vara ledsen över. Åka hem till mormor och morfar och bara bli ompysslad och äta massvis med godis, god mat och bara bara ta det lungt och inte tänka på någonting.
Nu vimlar det av tankar i mitt huvud helatiden, får aldrig en lugn stund. Ibland vet man inte ens vad tankarna vill säga, ibland vet jag inte ens vem jag är.  jag känner inte igen någonting.. helt tom på allt!