:'(
jag orkar inte, varför ska allting komma på en gång?
Jag minns då när vi fick åka till Uppsala, mamma, jag och Therese för att pappa fått en hjärnblödning, jag gick i sexan då. Ingenting har blivit sig likt efter det, han är inte samma person och vi har inte samma relation som tidigare. Jag längtar tillbaka till tiden innan hans hjärnblödning ibland, allting var så annorlunda då. Jag älskar min pappa, men jag tror att vi hade haft en bättre relation om det inte hade varit för hjärnblödningen och dess bieffekter.
Idag kom mamma in på mitt rum, jag förstod redan innan hon hann säga någonting. Jag visste att det var någonting som inte stod rätt till, det var Tony! Han ligger inlagd på sjukhuset pga. misstänkt hjärnblödning, det slog mig som en vägg och jag fick inte fram ett ord. Jag hade så många frågor men kunde inte ställa dom, det var tomt på ord.
Vi satt hos honom hela morgonen och det gjorde så ont att se honom där, det var inte Tony som låg där. Tony kan prata normalt, han kan gå och han är alltid orienterad men det var han inte nu.
jag orkar inte, vill inte ens orka längre! Vet inte alls vad jag ska ta mig till..
