when the sun goes down

Idag var det Görans begravning, och det var jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara! Hans barn höll tal och det spelades musik. I bakgrunden spelades det upp ett bildspel med bilder på honom från olika tillfällen ur hans liv. Saknaden är stor och att säga farväl var svårt, men jag tänker inte släppa taget än! Göran kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta och allt han har givit mig under dessa år kommer alltid att stanna och påminna mig om honom och allting vi varit med om tillsammans.  Göran älskade att resa och att jag fick chansen att resa tillsammans med honom, men tackade nej. Som han tjatade, han ville verkligen att jag skulle följa med men jag lät mina rädslor stå ivägen. Jag gav iväg min plats till någon annan och det äter upp mig nu, det gör så ont att jag inte följde med och fick spendera tre veckor tillsammans med honom i sydafrika. Åh jag önskar att du kunde komma tillbaka!
60år är ingen ålder,  jag lider med din familj! det måste vara tungt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0